Släkten Lohrman säges i äldre genealogisk litteratur komma från Montbeillard (Mümpelgard)
i tyska furstendömet Württenberg. Den äldste kände medlemmen i Sverige är Jacob Laarman, köpman i Stockholm, och där bland annat omtalad i Tyska församlingens räkenskaper från 1575. Jacob var även föreståndare i församlingen 1580-81. Han ägde sannolikt Blå Örnen i Stockholm och hade tre till namnet kända barn. Dottern Vendela Jakobsdotter gifte sig med sedermera kammarrådet Erik Larsson von der Linde. Sonen Gert Lohrman blev borgmästare i Falun och sonen Bernt Lohrman blev borgmästare i Hudiksvall. Hans sonson, handelsborgmästaren i Uppsala Thomas Lohrman (f.1602 d.1649), blev far till läkaren Gustaf Lohrman, som 1689 adlades med namnet Lohreman; läs mer om denne längst ner på sidan. Thomas Lohrman var svärfar till professorerna Z Humerus, C Lundius och Olof Rudbeck. (Källor: Släktforskarnas årsbok 1999, Svenska män och kvinnor, Sv.biogr.lexikon, Personhistorisk tidskrift 1926, Lyberg - Från Järntorget till Kopparberget, Herdin - Uppsala på 1600-talet.)
Lyberg skriver om Jakob Lårman: "I alla händelser var det mest järn som han, tidvis i mycket stor utsträckning, köpte och jämte smör och hudar exporterade huvudsakligen till Lübeck, i viss mån också till Stralsund och Danzig, under det att han från samma städer flitigt importerade varjehanda: salt, lakan, "görlesk", hattar, krut, mässings- och tennsaker m.m. Åtminstone så långt tillbaka som från början av 1570-talet driver han export- och importaffärer, ehuru han icke förrän år 1577 får eget konto i huvudstadens vågbok. I ej alltför riskabel omfattning prövar han sina krafter på kopparn, i det att han då och då på 1570- och 1580-talen inväger och exporterar smärre partier, därvid givetvis uppmuntrad av den tullfrihet han åtnjöt speciellt för sådana varor, som han införde på returfarten. Hans invägningar sluta år 1586, varefter hans änka, hustru Gertrud, under något år intager hans plats i skotteboken, i tullräkenskaperna och på invägningskontot."
Jakob Lårman omnämns också av sydtysken Samuel Kiechel som på 1580-talet gjorde en vintrig turistresa i Sverige. Hans reseberättelse i dagboksform finns översatt och tryckt i Historisk Tidskrift 1892. I Stockholm bodde han hos Lårman.
I golvet på Riddarholmskyrkan finns en sten ungefär mitt i kyrkan med texten Jacob Larman 15 februari 1587 samt namnet Husman - Så hette Gertruds man i 2:a giftet.
"Bernt Lohrman (son till Jakob Lårman) kom till Hudiksvall från Stralsund 1604, blev borgare 1607 och utsågs till borgmästare 1614. Sista gången han nämns som borgmästare är den 16 maj 1621. Bernt drabbades av vådelden i Hudiksvall 1609, vilken ödelade 26 gårdar och Bernt erlade näst mest av alla vid hjälpskatten 1610.
År 1620 kan man läsa "Bårendt Lårmans Räkenskap opå arrendet af Helsingland, 1620 års årliga ränta". Han hade den 16 maj 1621 skrivit ett kontrakt med kronan om att under tre års tid få arrendera tullen, tiondet, årliga räntan etc. för Hälsingland. --- Att vara arrendator innebar en hel del konflikter med hälsingarna. År 1622 var Bernt Lårman i Järvsö och klagade på 36 bönder som trots uppmaning hade låtit bli att föra sågtimmer till konungssågen vid Iggessund. ---
Precis som många andra borgare i Hudiksvall köpte Lårman upp mark och hemman i de närliggande socknarna. År 1614 köpte han fyra öresland i Håsta, Hälsingtuna socken, vilket senare utökades så att han i början av 1620-talet innehade två hela hemman i byn Håsta ---
Bernt Lårman var först gift med Anna Tomasdotter och andra gången med Metke som dog 10 april 1627. Lårman förefaller ha dött mellan 18 augusti 1623 och 12 februari 1624 när hans änka skrev på en kvittens i fogdens räkenskaper." (Släktforskarnas årsbok 1999.)
Mer om Bernt Lohrman.
"Han tecknade 1622 kontrakt med Kungl. Maj:t och Kronan om leverans till Riga av 100 läster strömming för 4 1/4 daler tunnan. Fisken var avsedd för härens behov. För att fullgöra kontraktet fick han genom öppet brev av 29 maj 1622 tillstånd att i Gävle och andra norrlandsstäder "arrestera" svenska och utländska fartyg för att tvinga dem att mot skälig frakt transportera över strömmingen. Han fick i själva verket ett kaparbrev. 162X ägde han ett hemman i Hästa by, Helsingtuna utanför Hudiksvall. Hemmanet var emellertid pantsatt för skuld på 2030 rdr specie till ståthållaren i Kopparberg Peter Kruse. På skulden erlades varken ränta eller avbetalning på 18 år, då skulden vuxit till 7587 rdr. Långivaren utkrävde då sin fordran och fick rätt till gården. Kyrkoherden i Hudiksvall, Joh. Ol. Broman, som levde 1676-1750, var även författare. I boken "Glysisvallur eller Helsingalands kyrkors märkvärdigheter" omtalas, att i Hudiksvalls gamla kyrka (före 1643, då den nya grundades) fanns "In uti kyrkan och mit för altaret, en skön hwiter graffsten men 2:ne store upphögde Bilder, af man och hustru, wid hwilkas hufwud, uti wimpel, med upphögde bokstäfwer, står vid mansens hufwud: BERNT LEVRMAN och vid henne METKE LEVRMAN. Neder wid fötterna stå 2:ne små uthuggna jungfrubilder." Broman har också en teckning av stenen och säger: "NB thenne stenen fördes 1731 d. 20 april till nya kyrkan och lades framme i choret."
Om Thomas Lohrman (son till Bernt Lohrman) finns i K.W. Herdins skrift "Uppsala på 1600-talet. Rättsväsendet. II. Livsbilder" en levnadsberättelse om inte mindre än sju sidor.
Som sjuåring sändes han till sin faster Wendela i Stockholm för uppfostran. Hon var gift med vinhandlaren Erik Larsson. Efter 3 år i Stockholm skickades han till en köpman Busch i Hamburg där han stannade i 9 år. Därifrån gjorde han handelsresor till Spanien, Holland, England m.fl. länder. Han återkom till Stockholm och fick 1624 anställning hos sin farbror som räkenskapsförare. 4 år senare var han borgare och handelsman i Uppsala, där han ägde Helsingegården vid Långgatan (nuv. Östra Ågatan 19). Där drev han handel i en gatubod med manufakturvaror som kläder, lärft m.m. och norrländsk strömming. 1635 blev han ledamot av kämnärsrätten, året därpå blev han rådman och 1642 borgmästare för "köphandeln, byggningsväsendet och ämbetsdirektionen."
Som nyutnämd borgmästare sades han vara "en ung man, förståndig att se på stadens gagn och bäst såsom (ock) att borgerskapets nytta söka." Vid 1642 års riksdag och 1645 års riksmöte var han en av stadens två fullmäktige.
Han blev mycket förmögen och ägde flera gårdar i Uppsala. Förutom Helsingegården ägde han Dannegården, nu en del av Linneg 5, och hans förnämsta var tomten i hörnet av Stora Torget och Svartbäcksgatan, där han uppförde det "fasta och herliga steenhuus", som det står i Drottning Kristinas privilegiebrev, där hans änka sedan drev källarrörelse. I det huset bedrevs sådan verksamhet i 250 år tills huset, "Hörnan" kallat, i början av 1900-talet revs och lämnade plats för ett bankhus. Han ägde även "12 öres afradsjord i Gränbygärde i Vaksala socken" donerad av Drottning Kristina i brev daterat 17/5 1649 i vederlag för jord han miste "för vägarnas regularitets skull". I augusti 1649 insjuknade han i "Cathare vehementis corr eptus" och dog 14 sept s.å. Han begravdes i sin egen murade grav i domkyrkan där även mågen Olof Rudbeck vilar.
Fru Lohrman hette Helena Gustafsdotter och
var född 1612 och dog 1670. Hon var dotter till handlanden i Uppsala Gustaf Larsson och
Anna Engelbrektsdotter (SAÄ). Gustaf Larsson ägde en gård vid nuvarande Östra
Ågatan, vilken han skänkte till staden för att användas som barnhus (K.W. Herdin,
Uppsala under 1600-talet. Borgerskapet, s 210). Helena Gustafsdotter framstår,
skriver Herdin "i annalerna som en klok och kraftfull kvinna som med framgång
fortsatte mannens handels- och källarerörelse. I rektorsprogrammet till hennes
begravning den 18/12 1670 säges om henne att hon ansågs för en av de förnämsta
tack vare såväl fägring som än mera sina dygder". (Uppgifterna förmedlade av Olle Sahlin.)
Värd för blivande professor. Vid Rudbecksjubileet i Uppsala 2002, berättade Gunnar Eriksson, som skrivit en stor biografi om Olof Rudbeck d.ä., att denne vid sjutton års ålder började sina studier i Uppsala. Han inhystes där hos borgmästarfamiljen Lohrman, vars dotter Vendela efter ett antal år blev hans hustru. Karin Martinsson berättade att innan Rudbeck hastigt lämnade Leiden sommaren 1654 hann han beställa 890 växtslag för transport hem till Uppsala, och betalade dessa med 200 riksdaler av egna medel. Dock saknade han en egen trädgård att plantera dem i sedan de väl anlänt till Sverige, och fick därför hysa in sig i borgmästarinnan Lohrmans kryddgård vid Svartbäckstull - det var ju angeläget att snabbt få växterna i jorden.
Värd för blivande kung. Karl Gustav skulle göra ett kortare studiebesök i Uppsala våren 1637 då han hunnit bli 15 år. Han skulle se på staden, höra på några föreläsningar och träffa studenter och professorer. Föll allt väl ut var tanken att han skulle kunna skriva in sig till höstterminen. Den 20:e april avreste prinsen med ett sällskap på tio personer från Gamla stan och kom på eftermiddagen fram till Rosersberg utanför Märsta där de blev ståtligt mottagna av riksskattmästaren Lars Sparre. Nästa dag gick resan vidare i sakta mak och om aftonen kom sällskapet fram till Flottsund vid Sunnersta där de möttes av åtskilliga unga adelsstudenter. Inne i Uppsala sökte prinsen, på Pfalzgrevinnans inrådan, logi hos en viss Thomas Lohrman. Hon ansåg nämligen att det skulle bli lättare att pruta på priset om han bodde hos en vanlig borgare och inte hos en professor. (109 artiklar om student- och univeristetshistoria skrivna av Marta och Erik Ronne.)
Gustaf Lohreman (son till Thomas Lohrman), född 1640-09-12 i Uppsala, död 1694-05-04 i Stockholm. Läkare. "Studerade naturvetenskap under Olof Rudbeck d.ä. (denne var gift med en syster till L.), disp 1664 över ett botaniskt ämne, med.dr. i Leiden 1667, studerade medicin, naturalhistoria och hushållning i England, Frankrike och Italien, kommisarie i Kommerskollegium 1670, led. av Collegium midicium 1672, amiralitetsmedicus och inspektor över fältskärerna 1675, livmedicus hos Karl XI s.å., livmedicus hos änkedrottning Hedvig Eleonora 1680, arkiater och preses i Collegium medicum 1691, fick 1692 tills. m. U. Hjärne privilegier på en metod för badbehandling vid olika sjukdomar. Adlades 1689 med namnet Lohreman. Dennes son Gustaf L. (f.1678, d.1748) antog under en resa till Rom katolska läran; han var en stor gunstling hos påven Clemens XI och blev slutligen prior i kyrkan Santa Maria de Trastevere i Rom." (Sv. män o. kv.)