Laelius, Lars Jönsson (Laurentius Johannis),
† trol 1603 i Polen. Son till köpmannen och rådmannen i Sthlm (Lille) Jöns Andersson.
Inskr vid univ i Greifswald 5 aug 70, i Wittenberg 28 nov 72, i Leipzig sommaren 73 o
i Jena sommaren 77, prof vid UU 80, möjligen även 81, lektor eller prof med naturvetenskaplig
undervisn vid högskolan på Riddarholmen omkr 82, rektor för stadsskolan i Sthlm 29 nov 91,
tjänstg i k kansliet 94, lämnade Sverige för tjänstg hos konung Sigismund i Polen okt 98.
G m Vendela Berendsdtr, levde ännu dec 18, dtr till köpmannen i Sthlm Bernt Hafwerstad
och Vendela Snauel.
Som son till en av Sthlms rikaste köpmän fick L en påkostad uppfostran. Namnformen L
nyttjade han i varje fall från sin inskrivning vid univ i Jena 1577. Vid sin återkomst
till Sverige kallas han "mäster" (dvs magister) o tjänstgjorde en kort tid 80, kanske
också 81, som "läsemästare" (dvs prof) i Uppsala. Enligt Sthlms tullängder 80 lät han
16 aug från Lübeck importera "ett fat med böcker". Han bodde 82 i ett eget stenhus vid
Österlånggatan i Sthlm. Vid denna tid har han knutits till den av Johan III inrättade
läroanstalten på Gråmunkeholmen (Riddarholmen). L kan möjligen ses som den förmedlande
länken mellan läroanstaltens tidigare skede som kryptokatolskt kollegium o den i varje
fall från 83 klart lutherska högskolan, som fungerade som ett slags akademiskt gymnasium.
Han svarade närmast för den i vid mening naturvetenskapliga undervisningen o
kallade sig 87 "professor physicus" i av honom som preses tryckta teser av medicinskt
innehåll. Följande år utgav han en översättning från tyskan av H Büntings Itinerarium
Sacrae Scripturae i två delar med den sv undertiteln: Thet är een reesebook öffver
then Helighe Schrifft (med en karta över Palestina o med tillägg om mynt o mått i
Bibeln). I företalet säger han sig "ingen prästman vara" o av K M:t ha blivit kallad
"att profitere o lära Physica och Medica uti Sthlms collegio". 91 utgav L en översättning
från tyskan av helt annat slag: Een sköön och härligh jungfrw speghel, som tillägnades
hertig Karls dotter Katarina o bestod av en samling moraliserande betraktelser med utgångspunkt
från bibliska kvinnogestalter. L:s översättningar tillhör den för tiden sällsynta
profanlitteraturen men anknyter dock nära till Bibelns värld.
De flesta av L:s lärarkolleger var ramister, medan han själv närmast kan anses som liturgist.
Han har tydligen också undgått den onåd som drabbade vissa av kollegiets lärare
under Johan III:s sista regeringsår. I slutet av nov 91 avgav L vid tillträdet som rektor
för stadsskolan en särskild förbindelse om undervisning i enlighet med kungens religiösa
idéer. Han var närvarande vid Uppsala möte 93 o undertecknade bekräftelsen av beslutet.
L övergick snart till tjänstgöring i det k kansliet o blev vårdare av arkivet (de gamla
handlingarna eller Rasmus Ludvigssons handlingar). Som sådan o troligen även i
andra avseenden misstroddes han av hertig Karl, som i brev våren 97 uppmanade de
hertigliga ståthållarna i Sthlm att ta ifrån honom handlingarna,"synnerligen dem, som
han hemma hos sig haver". I konflikten mellan Sigismund o hertig Karl höll sig L till
kungen. Vid ständermötet i Uppsala febr 98 samarbetade han med Sigismunds representant
Samuel Laski, o han anlitades för att läsa upp kungens på tyska avfattade skrivelse.
Han har också till svenska från tyska översatt Laskis budskap, som huvudsakligen
rörde frågan om hertigens frigivande av fångar han tagit i Finland hösten 97.
Några veckor före slaget vid Stångebro gav Sigismund order till L att låta trycka
mandat, som skulle utsändas i Sverige. Kort tid efter det kungen i mitten av okt 98 lämnat
landet, avreste L jämte flera andra kungatrogna sekreterare från Sthlm till Polen
via Reval. En lista över 29 personer, som flytt till Polen, upptar L:s namn under rubriken:
"äre avdragne och have latit deres hustrur och barn efter sig och have egne hus i
staden". Hans hus indrogs till kronan av hertig Karl. L var troligen i livet i mars 03
men omnämns som död 17 okt detta år. L:s hustru stannade kvar i Sthlm o överlevde
honom i många år. Barnen anpassade sig till Karl IX:s Sverige. Sonen Anders
Larsson L gick i hertig Karl Filips tjänst som sekreterare. Dottern Margareta gifte sig med
Karl IX:s betrodde sekreterare Erik Elfsson, som 11 febr 06 fick k brev på L:s hus vid
Österlånggatan med (den felaktiga) motiveringen, att huset egentligen inte tillhört L
utan hans hustru. Hon hade inte varit med honom"uti någon stämpling delaktig" o
hade därför inte bort umgälla vad han brutit. Erik Elfssons son Hans Eriksson upptog
morfaderns namn L.